En storstadsdröm

Hösten börjar övergå till vinter.
En promenad i solen för att rensa tankarna.
Få smärtan att försvinna.
Det dåliga samvetet att ta tåget härifrån.
Känslan av att ha krossat en annan människas hjärta att skingra sig.

Löven ligger smetade mot asfalten i nedtrampade lerhögar.
Luften är kall och hög.
Höstig.
Den bryts då och då av stanken från osande gatukök.
Lukten framkallar kväljningar.

Stegen trampar på fortare än någonsin.
Vandrar bort smärtan.
Smärtan av att inte räcka till känslomässigt.
Att förstöra en annan människa.
Se honom falla.
Dit där jag själv landat så många gånger förr.
Hårt.

Så in i helvetes stenhårt.